shantaram

måste komma med ett hett boktips.
jag läser (lyssnar) på ”shantaram”
som kom för flera år sen, men är ny för mig.
en australiensare vid namn gregory david roberts
var en buse som flydde från fängelset.
kom till bombay i indien,
där han till stor del fortsätter leva som buse.
men arbetar också med sjukvård i slummen.
det är den grymmaste bok jag läst,
människans grymhet har inga gränser.
men.. och ett stort men…
den är så poetisk och vacker och otroligt intressant!!
(jag klarar av boken genom att hoppa över dom grymmaste partierna.)

shantaram

nr 259: samspel (238 av 366)

den här skulpturen,
eller rättare sagt ena halvan av skulpturen,
den andra halvan finns på andra stranden,
är så fin, tycker jag.
kaniner som hjälper en kamrat upp ur vattnet.
mitt hjärta blir varmt,
fastän det bara är en skulptur
och inte på riktigt!

samspel

(den andra halvan av skulpturen föreställer kaniner
som hoppar i vattnet
för att simma över till andra stranden)

på gång!

mitt skadade knä har ju hindrat mig från
konditionsträning i hela åtta månader.
men nu har jag satt igång igen.
jisses, jag vet att jag lever… typ.
hemkommen efter ett hiit-pass och lite styrketräning
orkar jag inte ställa mig varken i duschen
eller i köket för att skala potatis.
måste vila mig en stund.
och då kan jag passa på att berätta för bloggen
att det är minsann synd om mig!
nä,  egentligen inte…
nu äntligen kan jag börja träna annat än rehabträning!
det är en härlig känsla.
(men jag vet att jag måste vara försiktig,
mitt knä blir aldrig bra igen.
inte ens med operation,
som jag ska skjuta fram i tiden så långt jag kan.)
men jag är på gång!