boktips

”nancy var äldst av de sex systrarna mitford. och mest berömd. hon skrev bestsellers. baserade på sin egen uppväxt på gods och gårdar i the cotswolds. pamela gjorde föga väsen av sig. diana var den svindlande vackra och begåvade. onkel winston churchills och adolf hitlers särskilda favorit. den engelska fascismens first lady. mor till trustorhärvans lord moyne. unity var rabiat nazist, dyrkade hitler. jessica i sin tur blev en glödande kommunist. deborah, den yngsta, styr på godset chatsworth som hertiginna av devonshire. om dessa systrar har spaltmil skrivits. och skrivs ännu.”
/texten kopierad från förlagsinformationen/

är väl inte så där jätteförtjust i cecilia hagen,
men maken tyckte att jag absolut skulle läsa
”de osannolika systrarna mitford”
skrivet av hagen i början av 2000-talet.
så jag läste den.
titeln passar boken perfekt.
knappt man kan tro att det finns så konstiga människor!
den är lättläst och underhållande skriven.
önskar bara att man fick veta ännu mer om dessa osannolika kvinnor.
den är bra!
läs den!

silverputs

silverputs med bikarbonat, aluminiumfolie och kokhett vatten
känner många till.
men, om någon inte gör det
kan jag här visa hur smidigt och kvickt
det går att putsa silver med det.
man klär en bytta med aluminiumfolie,
häller i bikarbonat
och kokhett vatten.
och så lägger man i sitt silver.
här är det ljusstakar.
kolla så svarta dom är före!
efter några sekunder
så är det blankt och fint.
så vänder man på ”steken”,
så att säga.
så att alla sidor har legat i putsvattnet.
det är viktigt att silvret kommer i kontakt med aluminiumfolien.
och sen sköljer man med vanligt vatten
och putsar torrt.
klart!

silverputs

jordnötssmör

såg i teve att jordnötssmör
tillsammans med rostebröd
var nyttigt.
jordnötssmör har jag smakat på på hotell
och det var rätt äckligt och sött.
det innehöll nämligen socker!
men i teveprogrammet visade dom
hur man lätt kunde tillverka sitt eget.
så i morse gick jag till verket.
trehundra gram salta jordnötter och en halv matsked olja.
man skulle köra det i tio minuter.
det var lite spännande att se
dom olika skepnaderna i processen.

jordnotssmor-1

jordnotssmor-2

jordnotssmor-3

här är den färdig efter tio minuter. lite lös tycker jag,
men den kanske blir lite fastare i kylen.

jordnotssmor-4

och sen på det rostade brödet.

jordnotssmor-5

smaken då?
jag citerar käre maken:
”man kanske vänjer sig efter en tid.”
alltså, det var inget vidare gott.
men nu har vi en burk och det ska ätas upp.
och därmed basta.
här ska vi vara nyttiga.

jordnotssmor-6

baka kaka

när smaken är väck
funkar det ändå att baka.
då brukar jag följa recepten lite bättre
än när jag lagar mat.
så idag har jag bakat bondkakor,
kakburken gapade tom.
och nu blir käre maken glad,
han gillar ju sötsaker.
och så bakade jag olivbröd.
och både kakorna och brödet smakar nog bra.
tror jag.

bondkakor

olivbrod

noll smak

det är rätt svårt
att laga mat när
en har förlorat smaksinnet.
det försvann när jag blev dunderförkyld i december.
och har inte kommit tillbaka.
jag har lyckats med att krydda för mycket
och för litet.
jag känner ingen skillnad.
hoppas verkligen att det går över snart,
detta konstiga tillstånd.
nån som har erfarenhet av detta?

boktips

jag läser en så himla bra bok nu,
så jag måste tipsa om den.
karin milles har ”skrivit”
”agneta horn, ett liv i trettioåriga krigets skugga”.
den är baserad på huvudpersonens egen biografi.
handlingen har jag kopierat från förlaget:

Agneta Horns (1629-72) liv var händelserikt, dramatiskt och stundtals outhärdligt tragiskt. Dessutom levde hon som dotterdotter till Axel Oxenstierna mitt i händelsernas centrum. Både hennes far och make var fältherrar i det trettioåriga kriget, och hon var med dem i fält. Hennes självbiografi är skriven med stark och väl uttryckt ilska, och hon skräder inte orden när hon skriver om personer hon ogillar.

man förstår ju att agneta horn troligen inte alltid
är så sanningsenlig,
men det kan kvitta,
om man läser boken som en ren skönlitterär sådan.
den är bra! och spännande. en bladvändare.

fina namn

jag har börjat med släktforskning,
så där smått bara.
fina namn som
johannes, alexander, matias, bartholomeus, jakob, abram, samuel
kan jag finna hos mina manliga förfäder.
bartholomeus fick tyvärr inte behålla sitt fina och ovanliga namn
utan blev senare bertil.
kvinnorna hette såsom amanda, jenni, katarina, karolina, greta, matilda,
serafina, eleonora, elin.
här tycker jag serafina är speciellt.
hade aldrig sett eller hört namnet tidigare.
men nog hette min farmorsmormor det.
önskar att jag hade fått det namnet.
det hade varit nåt det!

anemon